LOKOMOTIV
Kontakt och en tydlig känsla av att; det här fixar vi!

Turkiska - Loket 4-3 (3-1)

Det går fortsatt tungt för Loket. På fredagskvällen inkasserades ännu en traumatisk förlust mot bottenkollegan Turkiska SK med 3-4. En katastrofal inledning på matchen förstörde kvällen den här gången trots en till stora delar bra prestation såväl spel- som inställningsmässigt.

Då en handfull spelare återvänt från skador och semestrar hade diktatorerna en angenäm utmaning i att ta ut en konkurrenskraftig startelva. Med utgångspunkt i att vi är ett i grunden bättre lag än Turkiska, valdes en 4-4-2 uppställning med en rejält offensiv balans. Diktatorerna valde också en något annorlunda matchgenomgång för att försöka bryta lite mönster. Bajs eller tårta (egen variant av bra eller anus) får framtiden utvisa. Noterbart är också att Karl Tapper gjorde säsongsdebut på det centrala mittfältet.

De annorlunda förberedelserna inför matchen satte möjligen lite myror i huvudet på Loket-spelarna för under de första tio minuterna lyckades vi konststycket att släppa in tre mål. Det går naturligtvis att härleda varje enskilt insläppt mål till ett individuellt misstag eller en stark motståndarprestation men det känns ändå som att det är symptomatiskt för säsongen så här långt när Durkiska trycker dit tre enkla mål i på tre försök. Det ska liksom bara jävlas...

Trots den monumentalt nedslående finledningen reser sig Loket-grabbarna på nio och tar över matchen fullständigt. Det var synnerligen intressant att se Turkiska-målisen maska vid varenda inspark från och med matchminut 12. Loket skapar en hel del farligheter och med dryga tio minuter kvar på halvleken trycker också Kristian Andersson in en reducering från nära håll efter att Viktor Åhlander Cevallos trollat förtjänstfullt på vänsterkanten och spelat snett inåt bakåt.

Underläge 1-3 i paus men ändå vädrad morgonluft då det verkligen kändes som att vi skulle vända den här matchen. Durkiska hade grävt sig djupt ner i skyttegravarna men deras backlinje kändes darrig och vi skulle bara vinna den här matchen.

Andra halvlek börjar också med ett kompakt tryck mot hemmakassen och det dröjer inte länge innan en försvarare får bollen på handen och det visslas för straff för Loket. Veteranen Jonatan Karlman får ansvaret och motsvarar alla förhoppningar när han dunkar in bollen tätt under ribban, till höger om keepern. Kontakt och en tydlig känsla av att; det här fixar vi!

Det dröjer inte ens en minut innan vi rånas fullständigt på den känslan. En tidigt inlägg från vår högerkant går över backlinjen och efter en serie av missförstånd slutligen trycks förbi Setta i kassen av en motståndarforward. Det anmärkningsvärda i denna sekvens var att målskytten, avsiktligt och mycket tydligt för de allra flesta på Spånga IP den här kvällen, tar fram bollen med handen. ”Det avr en riktig Maradona-hands” menade burväktar-Setta efter matchen. Dessvärre för Loket är det ingen av de tre rättsskiparna som uppfattar/behagar signalera för detta regelbrott och målet godkänns. Horribelt och självklart ett hårt slag i kvitteringsjakten.

Som tidigare nämnts hade hemmalaget varit väldigt duktiga på att få tiden att gå vid samtliga spelavbrott redan i den första halvleken. I den andra hade de också trollat bort alla sina bollar vilket föranledde att Loketspelare och ledare fick springa och hämta bollar utanför stängslet i tid och otid då Turkiskas organisation inte var speciellt intresserade, ens vid sina egna inkast etc. Inte blev det bättre av att domaren på ett synnerligen barskt manér meddelade att vi minsann inte kunde begagna oss av våra egna bollar när matchbollen förpassats ut i terrängen. Detta utstuderade och klart osköna mygel skapade förstås en hel del irritation och tyvärr var vi många som tappade fokus på rätt saker i och med detta ju längre matchen led. ”Det är lugnt så länge du lägger till tid” sa Lokets lagkapten Olle Nyberg behärskat till den något stressade domaren när det var som hetsigast.

Alldeles oavsett så fortsatte Loket att pressa på ordentligt men då vi valde att flytta upp en mittback på topp med 13 minuter kvar tappade vi istället trycket. Med facit i hand var det inte rätt beslut men vi började känna paniken komma krypande Med ett par minuter kvar pressar Olle Nyberg i alla fall in 3-4 via stolpen efter en tilltrasslad situation på den bortre stolpen. Med ett par minuters tillägg skulle det här kanske ändå ordna sig?!

Icke sa Nicke. Ofattbart nog så lade huvuddomaren inte till en endaste tilläggsminut trots det eviga maskandet, bollflummet och en spelarskada som föranledde spelavbrott. När slutsignalen nu gick på prick nittio spelade minuter var det många Loketspelare som gömde ansiktet i händerna och ojade sig över utvecklingen i den här matchen. Liksom i vårmötet tappar vi tre poäng till en motståndare som vi bör slå nio gånger av tio vilket förstås känns oerhört bittert. Det är också tråkigt att Turkiskas osportsliga metoder lönar sig dubbelt. Förutom att konsekvent fördröja spelet utan repressalier så fick de oss ordentligt ur balans.  

Jag funderade länge och väl på om jag över huvud taget skulle nämna dessa missförhållanden i matchrapporten men kom fram till att det ändå måste lyftas fram. Dels för att ”världen ska få veta ” men också för att vi själva ska inse att sådant förekommer och säkert kommer att hända igen. Det gäller att vara helt fokuserad på sina egna uppgifter! Det är klart att tingens ordning just nu gör oss mer känsliga för psykningar etc. normalt men samtidigt vet vi ju alla att det inte var detta som avgjorde matchen. Den osannolika inledningen på matchen fäller oss och nu handlar det om att ladda om inför kommande uppgifter.


Jag tillåter mig att parafrasera Kristian Anderssons ord i bilen på väg hem från Spånga IP. ”Det är i motgång som man verkligen får visa karaktär. Det är lätt att spela fotboll när man vinner men det är i svåra tider som man ser vilka som är gjorda av det rätta virket” (Minns inte den exakta ordalydelsen men jag tror att Krippa skriver under på citatet.)

Trots denna bitterhet finns det ändå en hel del att ta med oss in i nästa match.

Det faktum att vi ändå kammar till oss och snäpper upp verksamheten efter de sinnesjuka första tio minuterna tyder på att Lokomotivandan fortfarande finns där. Vi skapar mängder av chanser och gör tre mål och visar stundtals upp ett mycket kompetent spel.

Nu är det dryga veckan till nästa fight hemma mot Kungsängens IF och det gäller förstås att slicka såren, träna bra i veckan och finslipa det taktiska upplägget ordentligt. Vi bara ska komma tillbaka upp på spåret och hitta glädjen igen!

//DIktator Linzander