Lokomotivheader

Hallå där Joakim!

Jocke (till höger) var nyfriserad när han var och såg favoritlaget Leeds hösten 2015. Sedan dess har han låtit håret växa. Jocke (till höger) var nyfriserad när han var och såg favoritlaget Leeds hösten 2015. Sedan dess har han låtit håret växa.
Nu under februari publiceras fem minireportage som handlar om personer från Lokomotiv Blackebergs trupp 2018. Det är dags för det nästsista och personen i fokus är burväktaren Joakim Dahlgren.

De sista åren av 00-talet var Joakim Dahlgren en sann korpenvurmare. Tillsammans med Lokets högerback Oskar Romell drog han i trådarna för korplaget Last Minute United, LMU. Ett handfull spelare dubblade korpspel i LMU och spel i division 6 med Lokomotiv Blackeberg. Men “Jocke” var envis och höll, trots påtryckningar från de andra, fast vid sitt skötebarn LMU. Det var till och med på den nivån att han ifrågasatte vad som var så speciellt med “det där Loket”.

Till slut dök han ändå upp på en försäsongsträning 2011. Med en åldrande Daniel Setterwall som enda målvaktskonkurrent, som dessutom hellre ville fokusera på sitt uppdrag som diktator/tränare, blev Jocke snabbt en viktig pjäs i det lag som vann serien och ordnade en historisk uppflyttning till division 5. Till nästkommande säsong hade Jocke tagit på sig uppdraget som materialare samt tilldelats rollen som en av två tränare för Lokets reservlag. Sedan dess har Jocke även under en period ansvarat för denna hemsida samt varit engagerad i föreningen på ett sätt som få andra. Förutom att vara spelare har han idag en supporterliknande relation till laget. Han utgår oftast från det värsta på förhand, är euforisk efter vinster och uppgiven vid förluster. Det har sannerligen runnit mycket vatten under broarna sedan Jocke envist höll fast vid sitt korpspelande. Precis som i tidigare reportage ställde vi även några frågor till Jocke.

- Är det så att Loket betyder mer för dig än för de flesta andra i föreningen? Du kan väl berätta lite hur du känner för föreningen.
- Det där med att jag skulle känna mer än andra för Loket vill jag inte gå in på. Alla har sin unika relation till denna förening, så vill inte sitta här och sätta mig själv på någon piedestal. Men jag känner väldigt mycket för Loket. Enkla svaret är att, när jag engagerar mig i något så går jag ofta in helhjärtat och detta har jag gjort med Loket. Jag har ju haft en hel del olika roller i föreningen och gillar att hjälpa till om det behövs, för jag vet att ideella föreningar som denna behöver all hjälp den kan få. Det djupa svaret är för långt och svårt att beskriva men det är få saker i mitt liv jag prioriterar och har prioriterat lika högt som Loket.

- Du har upplevt många känslostormar kring Loket sedan du började. Om du får lyfta fram den match då du känt mest eufori och den match som du känt mest dysfori, vilka blir det då?
- Min resa i Loket har ju som sagt pågått ett tag. Euforin av att vinna en serie (2011) trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva i vuxen ålder, så det slår högt. Skumpafläckarna sitter fortfarande kvar i taket i vårt omklädningsrum på Mossen, ruskigt fint minne. Måste jag välja en enskild match blir det mot Kista Galaxy på Mossen. Vinst med 1-0 och just då, just den måndagskvällen, kändes det som att vi kunde vinna mot vem som helst. Den laginsatsen är nog den bästa jag varit inblandad i någonsin.

- Den tråkigaste upplevelsen är inte så svår att lista ut, hösten 2016 med nedflyttning. Det var så många vansinniga poängtapp under vägen, på stopptid flertalet tillfällen. Det var ibland ledningar med 3-4 mål som gick upp i rök. Den match då det för min del blev för mycket känslomässigt, var matchen mot Norrtull där vi ledde med 2-0 i paus. Vi behövde bara ta poäng för att få med oss ett bra resultat inför sista seriematchen. Vi släpper sedan in tre mål mellan första kvarten av andra halvlek och tappar sen det hela till förlust med 2-5. I min frustration, besvikelse, sorg, irritation och desperation så tog jag ut mina känslor på “Fällan” som jag började bråka med efter slutsignal. Detta är något jag ångrar ännu idag. Hela den hösten var parodi på vad Loket är och alltid har varit. Ingen av oss kom upp i normal prestanda. Vi åkte visserligen ut på målskillnad men det var välförtjänt.

- Du har förvisso haft målvakssällskap till och från under åren men det är först under fjolåret som du ur ett helhetsperspektiv inte setts som det givna förstavalet. Hur upplevde du fjolåret och hur ser du på konkurrensen?
- Vill börja med att säga att Calle (Lexenberg) är en grym kille. Han är härlig att umgås med på träningarna och vi har kul tillsammans. Dessutom är han en jäkligt bra målvakt, alltid professionell och bra skolad så det är väldigt bra för mig som egentligen lärt mig allt jag kan på egen hand. Tidigare år har jag varit given etta fast att jag haft konkurrens av tre andra målvakter genom åren. Detta gjorde mig bekväm och jag kanske inte alltid gav 100 procent på träningarna. Nu är det verklig konkurrens som gjort att jag alltid behöver vara på tårna. Jag kommer aldrig gilla att bli bänkad, som jag blev några gånger under förra året, men uppskattar verkligen att ha honom i laget. Träningarna blir bättre för alla i laget med två målvakter på plats vilket är ett plus.

- Du har inte klippt dig på väldigt länge nu. Hur länge exakt är det och har du några planer på att gå till frisören?
- Fick idén att låta mitt hår växa ut hösten 2015. Sen dess har det fått växa fritt. Min mor brukar säga att jag i alla fall ska gå till frisören för att "tunna ut det". Mammor brukar ha rätt, men det lär nog ändå inte hända, haha! Det kommer få växa tills jag inte vill ha det längre, ungefär så ser min plan ut.

- Precis som föregående respondenter får även du spå framtiden. Vem eller vad blir 2018 års positiva överraskning inom Lokomotiv Blackeberg?
- Positiva överraskningen redan nu är den kompetenta och breda truppen vi har. Några nya tillskott på spelar- och ledarsidan har gjort truppen och föreningen ännu starkare. Överraskningen i år tror jag blir att vi vinner serien och blir uppflyttade, vilket jag inte trodde var möjligt när säsongen 2017 avslutades.


Jocke har under hela sin lokomotivkarriär flyttat runt i Stockholms förorter men alltid hittat till Stora Mossens IP vid träningar och matcher. Vi är övertygade om att eldsjälen Joakim även i framtiden kommer dyka upp på “Mossen” - även om resvägen är lång.


Jockes boenden
Bromma, Stockholm 1990-2012
Hässelby, Stockholm 2012-2014
Bredäng, Stockholm 2014-2016
Gubbängen, Stockholm 2016-2016
Käppala, Lidingö 2016-nuvarande

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter